The Ball: studsande konceptualiseringar

För ett par veckor sedan arbetade jag med musiken till en film vid namn The Ball – en kortfilm skapad i samarbete med Filmskaparföreningen på University of Sussex i Brighton. Filmen är som jag har förstått det praktiskt taget klar, och jag tror att jag kommer undan med att skriva lite om den och ladda upp några musikklipp. Den är, trots allt, inte kommersiell.

The Ball: Screenshot från filmens början

Screenshot från filmens början

The Ball är en mörk historia om en man som vaknar upp vid ett vattenbryn efter att ha varit medvetslös. Han upptäcker att han blöder ur ett sår i nacken, och får sedan syn på en cricketboll, också den blodig. Därefter hör han ett ljud som verkar komma från andra sidan trädet några meter bort, och så är mardrömmen igång. Det är min förhoppning att jag ska få tillåtelse att ladda upp filmen i sin helhet när den är färdigställd – eventuellt att regissören gör detsamma så att den kan bäddas in från Youtube.

Att arbeta med musiken till den här filmen var fantastiskt roligt – i synnerhet eftersom regissören var väldigt klar och öppen med sina visioner. Jag skrev parallellt musiken till en färdigklippt kortfilm, vars regissör hade det som sin grej att inte ge några som helst instruktioner (jag antar att han ber olika musiker komponera ihop något, och så väljer han sedan det han gillar bäst – har ännu inte fått feedback på det jag skickat honom). Med The Ball har det varit raka motsatsen, eftersom jag tillfrågades redan innan filmen spelats in.

Regissören (vi kan kalla honom M) såg gärna att jag började konceptualisera och skicka idéer så tidigt som möjligt, vilket jag också gjorde redan innan filmen var färdiginspelad. Med bara manuset till hjälp försökte jag arbeta ut något som eventuellt skulle kunna passa under förtexterna:

Grundidén här relaterar förstås direkt till filmens titel. Jag tyckte det vore en skoj grej att låta konceptet att ”studsa” underbygga musiken – åtminstone i början. Ljuden som används är antingen direkt elektroniska eller samplingar av instrument med adderade effekter. Att försöka åstadkomma ett levande, realistiskt arrangemang med samples befriade från effekter kändes helt fel för filmen, och nästan pretentiöst på ett sätt.

M gillade inte inledningen (och så här i efterhand kan jag nog känna att den väl inte var särskilt briljant), men gillade det mer subtila, också studsande metallofon-motivet mellan 0:18 och 0:22. Det byggde jag vidare på en aning och satte ihop ett nytt litet ”förslag” – den här gången löst baserad på en tidig scen ur filmen:

Det kändes naturligt att tänka i ackord inledningsvis, och M ansåg både att jag fått till stämningen rätt, och att uppbyggnaden nog skulle fungera i den färdigklippta filmen (med vissa tidsjusteringar, förstås).

När jag nästan två månader senare började arbeta in dessa idéer i den åtminstone nästan färdigklippta versionen av filmen så var han mer tveksam till huruvida de fungerade eller inte. Möjligen berodde det på att jag följde handlingen lite för tätt – något jag kände mig tvungen att göra eftersom filmen inte spelades in med naturliga ljud. M ämnade dock återskapa merparten av naturljuden nödvändiga för filmen – planer som han delgav mig, varpå det stod klart att musiken behövde tonas ner en smula. Vi kom också fram till att det ”studsande” motivet kanske inte hörde hemma i filmen trots allt – inte minst för att det skapade en betongkänsla snarare än en naturkänsla.

Något jag själv ansåg kändes fel från början, och som jag blev överraskad över att M inledningsvis gillade, var den passage av dundrande pukor som inleder den första actionpräglade scenen i filmen, och som i det andra klippet ovan går igång vid 0:28. En klar definitiv rytm kändes över huvud taget fel för denna scen, men det stod klart att den behövde inledas med någon sorts överraskningseffekt. Med hjälp av ett antal cymbal-samplingar och volymautomation skapade jag ett vasst, tungt och svischande ljud som jag kände var på alla sätt rätt för scenen. Till min frustration var M inte övertygad.

De sista dagarna jobbade vi tillsammans med både musik och filmredigering, vilket plötsligt gjorde arbetet oerhört effektivt och givande. När en vän till M gett lite feedback fick jag min vilja igenom när det gällde den första actionscenen. Slutresultatet kan höras i följande, korta klipp:

På det hela taget gick jag gradvis från att försöka arbeta med teman och motiv till att förlita mig på enskilda ljud och toner. När huvudpersonen får syn på bollen för första gången visade det sig exempelvis vara långt mer effektivt med en ihållande, vass, hög ton än ett Cm9-ackord, som jag i början tyckte kändes jätterätt.

Om jag får tillgång till filmen, vilket jag hoppas jag snart får, så kommer jag kunna skriva ett mycket mer illustrerande och insiktsfullt inlägg om hur olika ”cues” hamnade i olika scener, och hur diverse kreativa beslut fattades.

Sitter du på en svensk term för engelskans ”cue”? Dela hemskt gärna med dig av den!

The following two tabs change content below.

Oliver Lindman

Fil kand i musik (Sussex University, Brighton) med tonvikt på komposition och musik i audio-visuella media. Har film och musik som främsta intressen, och uppskattar särskilt när de ingår äktenskap.

Latest posts by Oliver Lindman (see all)

Kommentera

Name and email are required. Your email address will not be published.