Ringaren i Notre Dame (1996) – Disneytisdag #12

Under väldigt många år var jag övertygad om att jag faktiskt gick och såg Ringaren i Notre Dame två gånger på bio, för att jag tyckte om den så mycket. Dessvärre var det förmodligen inte så, eftersom jag enligt historien som den utspelar sig i mitt huvud först såg Ringaren, därefter Herkules (som kom året efter), och sedan Ringaren igen eftersom jag tyckte om den bättre. De drog upp fjolårets film på biograferna igen helt enkelt. Bara för Olivers skull. Oliver, sex år.

... läs mer

Fönstret åt gården (1954)

Hitchcock är ett sådant där geni som jag gradvis börjat få för mig att ”upptäcka”. Magnifika Trollbunden (1945) sågs för en tid sedan (tyvärr hanns inte recensionen med) och här om dagen kändes det helt på sin plats att se Fönstret åt gården (1954) ännu en gång. För det var nog sex år sedan sist. Och minns jag inte helt fel så sågs den då på en laptop någonstans på bilsträckan mellan Bratislava och Rostock. Den förtjänar bättre omständigheter.

... läs mer

Skönheten och Odjuret (1991) – Disneytisdag #4

Det där med Disneytisdag är ju ett på alla sätt briljant koncept. För tre år sedan när jag passionerat började samla på Disneyklassiker på DVD hade jag inte en tanke på att jag några år framåt i tiden skulle ha en akademisk ursäkt för att se en Disneyfilm varje vecka. Lite extra trevligt blir det när man får se Skönheten och Odjuret.

... läs mer

Dancer in the Dark (2000)

Lars von Trier. Antingen älskar man honom eller så hatar man honom, brukar det sägas. Jag vet inte jag. Det där ”antingen älskar eller hatar” är ett uttryck som används alldeles för ofta. Jag kan personligen känna att von Trier står för flera fantastiska filmskapelser, medan flera av hans verk mest känns förbryllande …utan att vara usla. Nu har jag för första gången sett Dancer in the Dark, och känner att om man vill koppla både hat och kärlek till von Trier så är det kanske mest på grund av att man som enskild individ faktiskt kan älska och hata den prisade danske regissören på samma gång.

... läs mer

Känn ingen sorg (2013)

Det var tre år sedan jag började skriva om filmmusik på nätet, och jag har under denna period nästan fullkomligt ignorerat svensk film. Varför vet jag inte riktigt. Det blev att jag skrev en massa artiklar med hjälp av engelskspråkig, Hollywoodorienterad litteratur. Det blev att jag skrev mer om soundtrack-album än om musikens roll i filmerna (svensk filmmusik säljs sällan kommersiellt). Här tänker jag dock skriva om allt jag ser och hinner skriva om. Och nog finns det ingen bättre startpunkt än sommarens storfilm Känn ingen sorg?

... läs mer

Upp (2009)

Ja, jag har ju sagt att jag ska skriva om både gammalt och nytt, men fort har det inte gått. Jag har tänkt på minst åttahundraarton filmer som jag vill skriva om, och varit så låst i denna ambition att jag inte kommit någonstans alls. Var börjar man? Nu har jag emellertid fått snilleblixten att jag ska ta det lite med ro. Idag hände det sig som så att jag hamnade framför TV:n och såg Upp (2009), och då tar jag väl och skriver om just denna Disneys Pixars tionde klassiker, vars musik skrivits av enormt begåvade Michael Giacchino. Med sina 45 år är han en ungtupp bland de stora namnen i branschen.

... läs mer