Fönstret åt gården (1954)

Hitchcock är ett sådant där geni som jag gradvis börjat få för mig att ”upptäcka”. Magnifika Trollbunden (1945) sågs för en tid sedan (tyvärr hanns inte recensionen med) och här om dagen kändes det helt på sin plats att se Fönstret åt gården (1954) ännu en gång. För det var nog sex år sedan sist. Och minns jag inte helt fel så sågs den då på en laptop någonstans på bilsträckan mellan Bratislava och Rostock. Den förtjänar bättre omständigheter.

... läs mer

Argo (2012)

Hur det gick till vet jag inte, men jag lyckades misslyckas med att se fjolårets Oscarsvinnare Argo på bio. Sedan tog det väl ett år innan jag kom över DVD:n. Nu är den sedd – Mr Afflecks storsuccé, vars musik även den var nära att kamma hem det största av filmpris.

... läs mer

Prisoners (2013)

Skojigt att få skriva om en film som ännu inte haft svensk premiär än. Prisoners är en dramathriller med massor av spännande namn, en kanadensisk regissör, musik av en isländsk kompositör, och en förfärlig mängd kallt Pennsylvania-regn.

Prisoners (2013) on IMDb
//

PrisonersTitel: Prisoners

... läs mer

Prinsessan och grodan (2009) – Disneytisdag #3

Under ett årtionde där det mesta kändes fel med Disneys nyproduktioner lyckades de i slutändan hitta framgångsreceptet. Lilo & Stitch (2001), Vilddjuren (2006), Familjen Robinson (2007), och Bolt (2008) känns ganska beiga allihop, som om Disney envist försökt eftersträva liknande framgångar som Pixar njöt av under samma period. Disney försökte vara innovativa. Det behövdes. Men de gjorde på fel sätt.

... läs mer

Dancer in the Dark (2000)

Lars von Trier. Antingen älskar man honom eller så hatar man honom, brukar det sägas. Jag vet inte jag. Det där ”antingen älskar eller hatar” är ett uttryck som används alldeles för ofta. Jag kan personligen känna att von Trier står för flera fantastiska filmskapelser, medan flera av hans verk mest känns förbryllande …utan att vara usla. Nu har jag för första gången sett Dancer in the Dark, och känner att om man vill koppla både hat och kärlek till von Trier så är det kanske mest på grund av att man som enskild individ faktiskt kan älska och hata den prisade danske regissören på samma gång.

... läs mer