Skönheten och Odjuret (1991) – Disneytisdag #4

Det där med Disneytisdag är ju ett på alla sätt briljant koncept. För tre år sedan när jag passionerat började samla på Disneyklassiker på DVD hade jag inte en tanke på att jag några år framåt i tiden skulle ha en akademisk ursäkt för att se en Disneyfilm varje vecka. Lite extra trevligt blir det när man får se Skönheten och Odjuret.

Ny läsare? Läs mer om Disneytisdag här!

Beauty and the Beast (1991) on IMDb

Skönheten och OdjuretTitel: Skönheten och Odjuret

Originaltitel: Beauty and the Beast

Premiärår: 1991

Regissörer: Gary Trousdale, Kirk Wise

Kompositör: Alan Menken

Medverkande: Paige O’Hara, Robby Benson, Angela Lansbury m.fl.

Filmen

Om man räknar bort Toy Story 3 (2010) så är Skönheten och Odjuret den enda animerade film som nominerats till Bästa film vid Oscarsgalan. Det kan jag förstå. Av alla Disneys filmer finns det nog ingen som jag upplever som så komplett, så renodlad och så felfri som denna storsuccé.

Belle bor i en liten by där livet går sin gilla gång. Småstadslivet tilltalar henne inte, och giftermål med stadens narcissistiska muskelknutte Gaston är inget hon suktar efter. Men så, efter att hennes far kört vilse i skogen, för ödet henne till ett till synes övergivet gammalt slott. Denna storslagna boning tillhör en prins, som på grund av sin bortskämdhet och hjärtlöshet förbannats och förvandlats till ett odjur. Hans tjänstefolk fick också en släng av förbannelsen, och lever nu som talande ljusstakar, tekoppar, och andra ting (fantastiskt drag av Disney här).

Påfallande ofta visar Disney prov på en viss finkänslighet när det gäller behandlingen av kvinnliga hjältar. Belle vill ha världen, inte bara en ros. Och hon är inte den dygdiga och inställsamma skönheten i en dotterskara av tre, där de två andra är elaka och själviska. Dessa detaljer ur originalberättelsen intresserade inte Disney, och inte heller 1990-talets publik.

Skönheten och Odjuret har den där perfekt avvägda kombinationen mellan allvar och komik. Stundtals är den riktigt rolig, andra stunder slående vacker eller gripande sorglig.

Filmbetyg: 5 av 5

Musiken

Att det skulle ta ända till Disneytisdag #4 innan Alan Menken kom in i bilden hade jag inte väntat mig. Bland låtskrivare och kompositörer är det få jag respekterar och beundrar så mycket som Alan Menken, som i skrivande stund har fler Oscarsstatyetter än någon annan levande individ.

Detta till trots kan till och med jag se att det är kvalitetsskillnad även på Menkens alster. När det gäller Skönheten och Odjuret pendlar emellertid denna variation bara mellan fullkomligt superbt och lysande. Alla sånger i filmen är bra, och kompletterar varandra på ett utomordentligt sätt. Mest tänker man förstås på den oändligt vackra Oscarsvinnaren ”Skönheten och Odjuret”, och, i något mindre utsträckning, på det välkända shownumret ”Bli vår gäst”, men då bortser man från de andra genialiska kreationer Alan Menken och Howard Ashman (textförfattare) klistrade ihop för filmen. ”Belle”, ”Gaston”, ”Nånting som inte fanns förut”, och till och med ”Pöbelns sång” har alla sin charm och finess.

Och då är det ändå så att filmens mest briljanta musikaliska inslag förekommer i bakgrundsmusiken. Från den punkt då Odjuret ligger för döden, till filmens avslutande dansscen visar Menken prov på ett orkestreringsarbete sällan tidigare skådat. Huvudteman, sjungande stråkar, glittrande effekter och ren magi strålar samman i en ren musikalisk, ja, jag måste säga orgasm. ”Transformation” är nyckelordet om du har tillgång till albumet. ”Battle of the Tower” är ett annat fantastiskt spår, där melodislingor ur ”Bli vår gäst” och ”Pöbelns sång” används mycket illustrativt.

Musikbetyg: 5 av 5

The following two tabs change content below.

Oliver Lindman

Fil kand i musik (Sussex University, Brighton) med tonvikt på komposition och musik i audio-visuella media. Har film och musik som främsta intressen, och uppskattar särskilt när de ingår äktenskap.

Latest posts by Oliver Lindman (see all)

Kommentera

Name and email are required. Your email address will not be published.