Kogänget (2004) – Disneytisdag #8

Som det gamla ordspråket säger: ”När feberfrossan sätter in samtidigt som den muntliga presentationen måste förberedas, då blir det ingen Disneytisdag, utan en Disneytorsdag”.

Ja, det blev visst en liten uppskjutning igen. Men med riktigt bra ursäkter den här gången. Förhoppningsvis ska det inte hända alltför ofta.

Home on the Range (2004) on IMDb

KogängetTitel: Kogänget

Originaltitel: Home on the Range

Premiärår: 2004

Regissörer: Will Finn, John Sanford

Kompositör: Alan Menken

Medverkande: Judi Dench, Cuba Gooding Jr., Roseanne Barr  m.fl.

Filmen

Det finns en del tämligen vedertagna sanningar som jag aldrig kommer att köpa. En av dem är att Kogänget är en av Disneys sämsta filmer. Översättningen av filmens titel är förvisso så gräslig så att man som svensk nästan är berättigad att döma den på förhand, men nu är det ju faktiskt så att Kogänget är en riktigt rolig film.

Djuren på lilla ”Patch of Heaven” är oroliga. Ägaren Pearl klarar inte utgifterna, och gården måste snart säljas på auktion. Men gårdens tre kossor vill sätta stopp för detta, och så ger de sig ut för att fånga in superskurken Alameda Slim och därigenom kamma hem de 750 amerikanska dollar som behövs för att Pearl ska få behålla gården. Men Alameda Slim råkar vara boskapstjuv, och hans oemotståndliga joddlande är inte att leka med!

Storyn kanske egentligen inte är mycket att ha, men samtidigt är den fyndig på sina sätt. De allra flesta komiska figurerna fungerar faktiskt, vilket är ovanligt för en Disneyfilm från 2000-talets första årtionde. Allra roligast är Slims blåkorkade medhjälpare.

Det blir nog faktiskt till och med en fyra! Tänkte jag, innan jag kom på att jag hade tråkigt vid ett par tillfällen också.

Filmbetyg: 3/5

Musiken

Sju år gick det mellan Herkules och Kogänget. Däremellan gav Disney ut sex nya tecknade filmer (uppföljare borträknade) som inte hade någonting med Alan Menken att göra. Varför de skulle ha Menken för just Kogänget är lite av en gåta. Kanske kände de helt enkelt att de sånglösa filmerna inte blev några dundersuccéer (Atlantis, Lilo & Stitch, etc.

Men nya tider, nya seder. Gångna var de dagar då sångerna skulle vara där i var och varannan scen, och de kunde inte längre vara lika närvarande i dramat (istället för att figurerna på duken sjunger à la musikal så tar de antingen steget bakåt och ”sjunger i huvudet” eller låter en icke-diegetisk sångare à la Tarzan ta över). I Kogänget är den enda sång som faktiskt kan kopplas direkt till en särskild figur Alameda Slims joddlingssång, som han naturligtvis måste ta hand om själv eftersom den har en så viktig funktion i dramat.

Trots dess avstånd från det visuella är ”Little Patch of Heaven” en utmärkt trevlig sång – i synnerhet när den framförs av Jill Johnson (”Mitt paradis på jorden”). Dessutom är det någonting med den korta inledningstruddelutten ”Home on the Range” som gör att man inte kan få nog av den. ”Will the Sun Ever Shine Again”, framförd av Bonnie Raitt, är en annan favorit. På det hela taget är det många namn med på Soundtracket. Bonnie Raitt, Tim McGraw, k.d. lang och så vidare. Det säljer väl fler album än om kossorna skulle sjunga själva. Lite falskt klingar det.

Bakgrundsmusiken är oavsett vad en färgsprakande historia med en del härliga Morricone-inspirerade inslag av spaghettiwestern.

Musikbetyg: 4/5

The following two tabs change content below.

Oliver Lindman

Fil kand i musik (Sussex University, Brighton) med tonvikt på komposition och musik i audio-visuella media. Har film och musik som främsta intressen, och uppskattar särskilt när de ingår äktenskap.

Latest posts by Oliver Lindman (see all)

Kommentera

Name and email are required. Your email address will not be published.