Hobbit: Smaugs ödemark (2013)

Ibland vet jag på förhand att jag kommer att trivas i biosalongen. Hobbit: En oväntad resa, med sitt blandade mottagande, bevisade för mig att ”sådant här jag gillar jag”. Utan att vara Tolkiennörd eller känna mig särskilt berörd av Peter Jacksons Midgårdfilmer så är jag bra fascinerad av den värld man som åskådare dras in i. Så mina förväntningar inför Smaugs ödemark var höga …

The Hobbit: The Desolation of Smaug (2013) on IMDb

Hobbit: Smaugs ödemarkTitel: Hobbit: Smaugs ödemark

Originaltitel: The Hobbit: The Desolation of Smaug

Premiärår: 2013

Regissör: Peter Jackson

Kompositör: Howard Shore

Medverkande: Ian McKellen, Martin Freeman, Richard Armitage  m.fl.

Filmen

Smaugs ödemark inleds på ett smart sätt med en flashback-scen från Bree, där Gandalf och dvärgledaren Thorin möts för första gången och smider planerna om att återerövra Erebor. Därefter kastas vi mitt in i dramat, där tretton dvärgar, en hobbit och en trollkarl är på flykt från en hord av orcher. Lyckligtvis får de skydd i Beorns hus. Beorn, spelad av Mikael Persbrandt, är en skinnbytare – ibland björn, ibland människa. Och en riktig tuff sådan, i ljuset av det faktum att hela orch-packet inte känner det lönt att ens försöka attackera hans hus när han själv står vakt. Beorn är Persbrandts stora internationella genombrott. Man kan inte tala om annat än perfektion när han brummar sitt folks historia på karakteristisk skandinav-engelska. Det är som att han vore född till att spela Beorn.

Nej, föga överraskande ser vi honom inte i mer än ca en minut, men då får han faktiskt babbla hela tiden, och emotionellt gör han faktiskt mer intryck på mig än de flesta av de större birollerna i filmen. Bard Bågskytten (Luke Evans) är exempelvis oerhört blekt porträtterad, men honom kommer vi väl mycket se mer av, att döma av filmens slut. Orlando Bloom som Legolas får förmodligen mer spelrum än i någon av Sagan om ringen-filmerna, och han får fortfarande göra alla de coolaste sakerna. Man blir ju bra hänförd. Därtill har vi Stephen Fry som gör svåromtyckt borgmästare på Stephen Fry-sätt. Och någon sorts alvkung (Lee Pace) som inte är med överdrivet mycket men verkar ha fått ett eget musikaliskt tema.

Sedan har vi det mest tragiska kapitlet – Evangeline Lilly som Tauriel. Som enda coola kvinna som inte antingen skriker, bjäbbar, eller är Cate Blanchett (som får vara cool i några sekunder som Galadriel), var hon ändå tvungen att omedelbart definieras som kärleksintresse. Faktum är att hon bara får vara skicklig med sin båge i tio sekunder innan det får skapas en attraktion mellan henne och Kili (utöver Thorin den enda lite tjusiga dvärgen). Därefter präglas även hennes våldsamma aktioner av kärlek och närmast hustruliga pliktkänslor som involverar magiskt gräs och magiska ord. Sedan får jag läsa att denna kärlekshistoria lades till först under extrainspelningar från 2013 (merparten av kalaset spelades in 2011-12) för att ”biffa upp” filmen. Vem kände att den behövdes? Någon dum producent?

Om vi dock ska återgå till filmen i sin helhet så kan jag med glädje meddela att den genomsyras av samma Jacksonska finess som de fyra andra Midgård-filmerna. Jag har faktiskt aldrig tråkigt (ja det ska i så fall vara under scenen då de försöker hitta nyckelhålet i berget – en scen som är så utdragen så att man får King Kong-remakerysningar). Drakscenerna är strålande bra gjorda, och draken själv var långt mer intellektuell och pratglad än jag förväntat mig (Benedict Cumberbatch ett utomordentligt röstval).

Vid det här laget kan Jackson också utan problem välja att avsluta filmen med en enorm cliffhanger (om jag inte misstar mig har alla andra filmer ändå slutat med i något sorts mellanläge – med en kadens, för att lite pretentiöst slänga in en musikterm). Jag ser fram emot en högklassig finale.

Filmbetyg: 4 av 5

Musiken

Det har skrivits en fyra-hundra sidor lång analys i bokform om musiken i de tre Sagan om Ringen-filmerna (som jag för övrigt är enormt sugen på att införskaffa). Det är ytterst sällan det produceras filmer som tillåter en så omfattande och sofistikerad approach som Howard Shore fick göra med dessa filmer, och de flesta förvånas över det faktum att han inte gjort musiken till en enda storskalig action- eller äventyrsfilm innan han vid 54 års ålder började arbeta på Ringen-trilogin.

I Smaugs ödemark väver Shore in minst sju-åtta nya teman, men de flesta är inte av samma minnesvärda natur som de vi tidigare sett Shore hosta fram. Nu finns det ju förvisso en gräns när det gäller hur mycket man musikalisk vill befästa en bifigur eller en plats med begränsad betydelse. Dock är det förvånande att vi knappt får höra något av det tjusiga Misty Mountains-temat i samband med dvärg-brödraskapets framfart.

Någon gång borde man sätta sig ner och göra en ordentlig analys över allt det som pågår i de här filmerna, för det är enormt genomtänkt och bidrar kolossalt mycket till filmens enhetlighet. Filmens längd och geografiska omfattning gör också att musiken blir en livsviktig puls och farthållare.

Att ta sig ett par timmar med albumet (länk fungerar om du är Spotify-användare) är att unna sig en slående symfonisk upplevelse, förutsatt att man gör det ordentligt. Den fulla utsträckningen av Shores expertis når ju oss aldrig riktigt när ljudeffekterna ska dåna samtidigt.

Musikbetyg: 4 av 5

The following two tabs change content below.

Oliver Lindman

Fil kand i musik (Sussex University, Brighton) med tonvikt på komposition och musik i audio-visuella media. Har film och musik som främsta intressen, och uppskattar särskilt när de ingår äktenskap.

Latest posts by Oliver Lindman (see all)

2 comments on “Hobbit: Smaugs ödemark (2013)

  1. Det kanske krävs ännu mer lyssnande, men hittills tycker jag nog inte att Hobbit-filmernas score når upp till LOTR-klass. Fina, men inte lika minnesvärda…

    • Håller med dig! Fylke-temat, Midgård-temat, Ring-temat …det handlar liksom om sex-sju teman med enormt starka och minnesvärda identiteter. Och medan första Hobbit-filmen lyckades bra med exempelvis dvärg-temat (”Misty Mountains”) så är det inget som riktigt ”stannar” från Smaugs ödemark.

Kommentera

Name and email are required. Your email address will not be published.