Gravity (2013)

Här är man hopplöst efter. Ungefär hela världen såg Gravity ha premiär under oktober – stora delar av den i början av månaden. Här i England, som ska föreställa ett utvecklat land, var premiärdatumet den 7 november. Och sedan tog det förstås ännu längre tid för mig att få till recensionen.

Gravity (2013) on IMDb

GravityTitel: Gravity

Originaltitel: Gravity

Premiärår: 2013

Regissör: Alfonso Cuarón

Kompositör: Steven Price

Medverkande: Sandra Bullock, George Clooney, Ed Harris m.fl.

Filmen

Jag tillhörde inte en av dem som gick in i biosalongen och hade skyhöga förväntningar på Gravity. Huvudsakligen hade det och göra med att jag inte är överdrivet ”lättfrälst” när det gäller coola visuella effekter, eller, för den delen, filmer som sätter spännande och intressanta människor och karaktärsdrag åt sidan för att ge plats åt just sådana.

Gravity bjöd dock på mer än jag vågat hoppas på. Sandra Bullock fungerade mycket bra som Ryan Stone trots att jag kommit att starkt förknippa henne med komiska roller på sistone. George Clooney var lysande som George Clooney, av praktiska anledningar här omdöpt till Matt Kowalski. Jag upplever ibland att Clooney saknar det jag kallar ett ”ytligt djup”, och kan således bli tunn i vissa filmer. Till den här rollen passade han emellertid, som antytt, närmast löjligt perfekt.

Och så till upplevelsen i sig. Jag var rädd att mycket av filmen skulle utspela sig på samma ställe, med något som till varje pris skulle behöva lagas eller repareras för att undvika digra konsekvenser. Istället är det ett väldigt rymdpromenerande och förflyttningar hit och dit mellan rymdstationer som alla på ett eller annat sätt samtliga verkade dömda att förstöras just under de timmar filmen utspelar sig. Och rent visuellt, ja det här är något nytt – något nytt och riktigt läckert.

Filmbetyg: 4 av 5

Musiken

Brittiske Steven Price har närmast uteslutande ägnat sig åt musikredigering (eller hur nu ”music editing” översätts på bästa möjliga sätt). Gravity är bara hans tredje långfilmsprojekt.

Något som också bör understrykas när det gäller den här filmen är att den faktiskt känns ganska jordnära. Kanske är det kamerans rörelse och de olika perspektiven som gör att i alla fall jag får intrycket att det ändå finns någon sorts fungerande gravitation (trots att så uppenbarligen inte är fallet). Rymden känns ändå inte så stor som den skulle kunna kännas. Kanske är det huvudsakligen Steven Prices musik som gör det lättare för mig att se Gravity.

Ryan Stone har sällan möjligheten att utveckla sina känslor inför en annan människa, varför det är oändligt viktigt att musiken går in och tar den emotionella roll den behöver ta. Musiken må vara till bredden full av olika former av effekter, elektroniska ljud och kreativ ljuddesign, men där finns också de där väldigt igenkännbara och mänskliga musikaliska elementen. Jag får nästan intrycket av att musiken ofta blir den andra personen i dramat (om man ser till de scener där Stone är ensam), fast i form av en sorts reflektion av huvudpersonen.

Ju mer man lyssnar på soundtracket desto mer påtagligt blir det att Price skulpterat med ljud med samma känsla för detalj som Cuarón i sin visuella redigering. Harmoniskt eller tematiskt förekommer inget häpnadsväckande, men vissa av Prices kreativa beslut känns nyskapande i sin enkelhet. I det avslutande titelspåret använder han sig exempelvis av solister på det instrumentala sätt man som blockbuster-kompositör ofta tillämpar en kör. Och snyggt blir det!

Musikbetyg: 4 av 5

The following two tabs change content below.

Oliver Lindman

Fil kand i musik (Sussex University, Brighton) med tonvikt på komposition och musik i audio-visuella media. Har film och musik som främsta intressen, och uppskattar särskilt när de ingår äktenskap.

Latest posts by Oliver Lindman (see all)

Kommentera

Name and email are required. Your email address will not be published.