Fönstret åt gården (1954)

Hitchcock är ett sådant där geni som jag gradvis börjat få för mig att ”upptäcka”. Magnifika Trollbunden (1945) sågs för en tid sedan (tyvärr hanns inte recensionen med) och här om dagen kändes det helt på sin plats att se Fönstret åt gården (1954) ännu en gång. För det var nog sex år sedan sist. Och minns jag inte helt fel så sågs den då på en laptop någonstans på bilsträckan mellan Bratislava och Rostock. Den förtjänar bättre omständigheter.

Rear Window (1954) on IMDb

Fönstret åt gårdenTitel: Fönstret åt gården

Originaltitel: Rear Window

Premiärår: 1954

Regissör: Alfred Hitchcock

Kompositör: Franz Waxman

Medverkande: James Stewart, Grace Kelly, Wendell Corey m.fl.

Filmen

Jag skriver under med feta bokstäver det virtuella dokument som klargör att det är en allmänt erkänd sanning att Fönstret åt gården är filmkonst när den är som bäst. Fotografen Jeff (James Stewart) är rullstolsbunden efter en olycka, och ägnar dagarna åt att stirra ut genom fönstret som vetter ut mot bakgården. Han ser in i flera grannars lägenheter, och bevittnar bland annat ett gräl mellan en försäljare och hans fru. När frun sedan under mystiska omständigheter tycks försvinna väcks Jeffs misstänksamhet, och han drar igång sin egen lilla utredning med flickvännen (Grace Kelly) och hushållerskan (Thelma Ritter) till hjälp.

Upplägget är genialiskt. Vi är ständigt begränsade till exakt det som Jeff ser, varför vi kommer precis lika nära inpå mysteriet som honom. Vi delar hans förvirring, hans frustration, ja rentav hans handikapp. Dessutom är det något närmast plågsamt idylliskt med denna klassiska thriller. Det är något med de heta nätterna och de ständigt öppna fönstren. Avsaknaden av insekter kanske. Oavsett vad det är så vill jag bara vara där, och sitta just där där Jeff sitter.

Studie i Brott (1958) och Psycho (1960) i all ära, men i mina ögon är Fönstret åt gården Hitchcocks absolut finaste rulle.

Filmbetyg: 5 av 5

Musiken

Det är ingen hemlighet att Hitchcock som princip inte hade mycket för bakgrundsmusik i film. Han såg den ofta som påflugen och påträngande, och det är tack vare att tonsättare som Miklós Rósza och Bernard Herrmann stod på sig, som filmer som Trollbunden och Psycho fick behålla sina fantastiska scores.

I Fåglarna (1963) fick Hitch sin vilja igenom. Utöver själva fågelljuden finns så gott som ingen bakgrundsmusik i hela filmen – och det gör att den inte riktigt fungerar för mig. Musiken finns inte där och assisterar. Den hjälper oss inte att acceptera det otänkbara som tänkbart.

När det gäller Fönstret åt gården så måste jag emellertid lägga mig och medge att situationen är annorlunda. Här används nästan bara diegetisk musik (musik som har en definitiv visuell källa och är del av den fiktiva verkligheten), och ändå lämnar soundtracket så gott som ingenting att önska. Den musik vi hör kommer antingen från sjungande eller visslande grannar, eller från en pianist som spelar sin egen musik tvärs över gården. Pianistens tema fungerar faktiskt lite som ett konventionellt bakgrundstema, inom att det återkommer flera gånger, och i flera olika variationer. Dessa musikaliska inslag förhöjer den där oerhört starka känslan av realism som man oundvikligen känner när man ser Fönstret åt gården. Vi inte bara ser exakt vad Jeff ser – vi hör också exakt vad Jeff hör. Och tack vare ljuden gör sig den livliga bakgården och grannarnas angelägenheter ständigt påminda – återigen, både för Jeff och för oss.

I de allra flesta filmer skulle ett liknande upplägg aldrig fungera genom en hel film, men så är Fönstret åt gården inte vilken film som helst. Musiken må inte vara vad man tar med sig från filmen, men dess dramatiska roll är ovärderlig.

Musikbetyg: 4/5

The following two tabs change content below.

Oliver Lindman

Fil kand i musik (Sussex University, Brighton) med tonvikt på komposition och musik i audio-visuella media. Har film och musik som främsta intressen, och uppskattar särskilt när de ingår äktenskap.

Latest posts by Oliver Lindman (see all)

Kommentera

Name and email are required. Your email address will not be published.