Den innersta kretsen (2006)

Filmmässigt förberedde jag inte den här sommaren särskilt väl. Efter en vecka ute i sommarstugan på Gotland så befann jag mig i en situation där det plötsligt inte fanns något alls att titta på. Förutom Askungen. Och det var ingen Askungenkväll. Men så fick jag syn på ett enkelt litet filmfodral. Inte ens ett ordentligt DVD-fodral utan ett litet pappfack av sorten man får med i tidningar. En sådan där gratisfilm. Den innersta kretsen. Robert De Niros andra film som regissör. Och Oscarsnominerad dessutom. För bästa scenografi (ursprungligen ”bästa inredning”).

 The Good Shepherd (2006) on IMDb

Den innersta kretsenTitel: Den innersta kretsen

Originaltitel: The Good Shepherd

Premiärår: 2006

Regissör: Robert De Niro

Kompositör: Bruce Fowler, Marcelo Zarvos

Medverkande: Matt Damon, Angelina Jolie, John Turturro m.fl.

Filmen

Den innersta kretsen är välinredd, och jag ska erkänna att jag var positivt överraskad. Matt Damon spelar humor-, och i de allra flesta fall glädjebefriad spioneri-expert, vars karriär knyter samman en rad betydande politiska händelser mellan 30- och 60-talet. Robert De Niro är med själv som någon sorts boss med fotproblem. Man kände verkligen i TV-soffan hur mycket hans fötter besvärade honom.

Den här filmen är över två och en halv timme lång och den blir aldrig riktigt tråkig. Den är konstant spännande, även om man inte riktigt behöver bita på naglarna. Enstaka gånger gnistrar den till även känslomässigt, men den överväldigande seriositeten gör att man i slutändan känner sig mer tom än upprörd. Matt Damons Edward Wilson må vara huvudperson, men det är svårt att tycka särskilt mycket om honom. Nu är det inte heller det vi ska göra, men ett av filmens tillkortakommanden är att budskapet inte förmedlas särskilt effektivt genom Damons rollkaraktär. Hade han ”förfallit” i samma takt som vår bild av USA:s diverse hemliga underrättelsetjänster och metoder hade filmen förmodligen haft en starkare genomslagskraft. Då kanske man legat vaken längre. Känt sig lite mörkrädd. Istället känns Damon gammal, trött och uppgiven från ungdom till medelålder.

Men som sagt, inredningen är fin.

Filmbetyg: 3/5

Musiken

Musiken till Den innersta kretsen komponerades av Bruce Fowler (långvarig kompanjon till Frank Zappa) och Marcelo Zarvos (också Remember Me, Beastly, m.fl.) Den betydligt namnkunnigare James Horner var emellertid den förste att ta sig an projektet, men samarbetet med De Niro tycktes inte riktigt fungera. ”Creative differences” som det diplomatiskt heter.

Det musikaliska grundmaterialet utformat för filmen sätter sig väl inte direkt på minnet, men precis som i Tinker, Taylor, Soldier, Spy (2011) så är musiken enormt viktig. Den ger filmen puls, får den att andas i tät dimma och bleka färger. Och de träffsäkra dissonanserna ger framför allt Edward Wilson ett djup som sällan uppenbarar sig mellan Damons förhårdnade anletsdrag. Trevande pianomotiv, ofta med upprepade toner, som om pianisten tar sig tid att känna in responsen från varje tangent, ger tomheten nyanser. Oftare än vanligt får jag den där påtagliga känslan av att musiken tar vid där det visuella inte räcker till. Måhända rör det sig om en filmgenre som dialog- och effektmässigt sett är lite allmänt con sordino och som därför mer än de flesta andra har potential att belysa musikens dramaturgiska betydelser, men det går inte att komma ifrån att Fowler och Zarvos gjorde ett lysande jobb.

Soundtracket blev väl aldrig det hetaste på marknaden, men det säljs fortfarande. Och rekommenderas varmt.

Musikbetyg: 4/5

The following two tabs change content below.

Oliver Lindman

Fil kand i musik (Sussex University, Brighton) med tonvikt på komposition och musik i audio-visuella media. Har film och musik som främsta intressen, och uppskattar särskilt när de ingår äktenskap.

Latest posts by Oliver Lindman (see all)

Kommentera

Name and email are required. Your email address will not be published.