Carrot (2013)

Nej, jag tänker inte recensera min egen film, men eftersom den numera är färdig och eftersom jag tjatade så mycket om den under hösten vore det väl på sin plats att jag hostar ur mig åtminstone några rader om den. Carrot är min första kortfilm som filmskapare (jag bävar inför den dagen man inte kan använda ”det är mitt första projekt” som ursäkt längre!) Den skapades som ett projekt för min filmmusikkurs, och om allt sker enligt schemat så kommer jag imorgon få reda på betyget. Med andra ord, ska det här inlägget någonsin skrivas så ska det skrivas i kväll, för risken är stor att resultatet brutalt kommer ta kål på all tro jag fortfarande har på filmen.

Soundtrack-CarrotJag har varit lite tveksam till att ge filmen mer blogguppmärksamhet – och det beror framför allt för att jag tvingats inse att den inte riktigt blev så träffsäker som jag trodde att den skulle bli. För att uttrycka det i korthet försöker den göra lite för mycket på lite för kort tid. Den försöker vara rolig, annorlunda, knasig, och samtidigt berätta någon sorts flerdimensionell historia på en och samma gång. Tänker man sig en Chaplin-stumfilm så är den klart fokuserad på en särskild form av komik. Själva historien eller bifigurerna är av måttlig betydelse. Carrot tar till många olika metoder för att underhålla, och ska man vara väldigt självkritisk kan man säga att de närmast raderar ut varandra och lämnar åskådaren med en film som bara är väldigt, väldigt märklig. Med det sagt så finns det ett gäng scener som faktiskt är riktigt visuellt tilltalande, även om deras betydelse kan vara svår att greppa.

Jag tänker dock fokusera på att gå igenom hur jag arbetade med musiken. Även här krävs ett antal ursäkter. Det är inte överdrivet bra mixat, och lite opolerat på sina håll. Med tidspressen jag hade och i ljuset av det faktum att koncept och strategi var minst lika viktigt som genomförande och resultat för att plocka poäng var det helt enkelt inte försvarbart att lägga mer tid på finliret.

Carrot handlar om en förstaårsstudent som tröttnat på alla de vardagliga otrevligheter som korridorslivet innebär. En kvarlämnad, halvmöglig morot är vad som krävs för att sätta henne helt ur balans. Hon blir besatt av att hitta morotens ägare och få den att försvinna, vilket får oanade konsekvenser.

Musikaliskt gjorde jag det aktiva valet att spela på typiska stumfilmsklichéer, och göra musiken väldigt ”aktiv” i sitt förhållande till det visuella. Kombinationen av skräck och humor öppnade dessutom för en del överdramatisering – alltså, att göra musiken långt mer dramatisk än det visuella, för att få till en komisk effekt.

Teman - "The Carrot Theme" och "The Student Theme"Carrot har två teman – ”The Carrot Theme” som inleder filmen, och ”The Student Theme” som först förekommer i den pianofras som drar igång sex sekunder in i filmen.

Det är huvudsakligen dessa två musikaliska idéer som guidar filmen och berättelsen. När vi vid 1:05 får se moroten för första gången hör vi exempelvis ett fragment av ”The Carrot Theme”. När vi senare vid 2:12 får se filmen ur ”morotens perspektiv” hör vi hela det sjutoniga temat, plus en fortsättning och ett fullbordande av en hel musikalisk fras. Likaså används ”The Student Theme” i olika sammanhang och i olika former. Den uppmärksamme lär lägga märke till att scenen som börjar vid 4:38 när den annars städade studenten har börjat dränka sina sorger i alkohol, är ett fragment av en inverterad version av temat. Detta spelar på idén att studentens tillvaro håller, så att säga, på att vändas helt upp och ner. De båda temanen hörs också exakt samtidigt vid ett tillfälle – närmare bestämt vid 6:41, då studenten övergett all rim och reson och närmast börjat identifiera sig med moroten.

Musiken gör också ett försök till att lyfta fram studentens sinnesstämning. För varje ny metod hon tar till för att hitta morotens ägare intensifieras musiken en smula, både instrumentalt och emotionellt. Från likgiltiga stråk-pizzicaton i den första köksscenen till utdragna m9- och maj7-ackord mot slutet.

Ett inslag som filmen definitivt var för kort för, och som nog borde klippts bort innan inlämningen är de scener där studenten klämmer på sin så kallade ”squeaky potato”. Denna leksakspotatis, som studenten använder som en stressboll, var tänkt som en komisk motvikt till moroten. Jag lyckades till och med i min projektbeskrivning skapa ett argument för att potatisen och dess pip faktiskt bidrar till att belysa och lyfta fram studentens sinnesstämning i de scener där den medverkar. På papper fick jag det att låta rätt bra, men jag undrar jag om den där potatisen kanske ändå borde ha uteslutits.

I övrigt torde det vara skapligt tydligt att jag gjort musiken väldigt aktiv och imitativ. Som exempel återfinns piccolotonerna (med förslag) som följer studenten från dörr till dörr vid 3:15. Lägg också märke till att tempot som öppnar action-sekvensen vid 3:48 används genom hela scenen fram till ca 4:16. Det är för att tempot valdes för att matcha Morotmannens steg vid 4:11. Samma teknik, varvid en ”framtida” scen tillåts sätta tempot för en längre sekvens, används i scenen som börjar vid 6:20, för vilken pulsen hämtas från studentens visuella rytm vid 6:53.

Musiken är faktiskt kolossalt genomtänkt, men huruvida tankarna i fråga är smarta eller korkade får väl betyget (eller kanske någon eventuell läsare) avgöra. Oavsett vad så är det, återigen, ett första filmprojekt, och jag skulle nog personligen ge ett högre betyg till musiken än till filmen i sin helhet.

Tveka inte att kommentera eller kontakta sidan om du har någon fråga som berör musiken i Carrot som jag inte lyckades besvara i min sammanfattning ovan! Lyssna också gärna på musiken utan film:

The following two tabs change content below.

Oliver Lindman

Fil kand i musik (Sussex University, Brighton) med tonvikt på komposition och musik i audio-visuella media. Har film och musik som främsta intressen, och uppskattar särskilt när de ingår äktenskap.

Latest posts by Oliver Lindman (see all)

Kommentera

Name and email are required. Your email address will not be published.