Captain Phillips (2013)

Paul Greengrass tacklade med Captain Phillips ytterligare en internationellt uppmärksammad storhändelse med direkt koppling till USA. För er som inte visste ligger Greengrass också bakom den plågsamt journalistiska United 93 (2006), som fokuserar på händelserna inuti det fjärde planet under 9/11, men samtidigt återger samtliga övriga nyckelhändelser under denna historiska dag. Och Greengrass är en helt annan person än Michael Bay.

Captain Phillips (2013) on IMDb

Captain PhillipsTitel: Captain Phillips

Originaltitel: Captain Phillips

Premiärår: 2013

Regissör: Paul Greengrass

Kompositör: Henry Jackman

Medverkande: Tom Hanks, Barkhad Abdi  m.fl.

Filmen

Richard Phillips (Tom Hanks) är kapten på fartyget Alabama Maersk i denna direkt verklighetsbaserade film om 2009 års piratattack utanför den somaliska kusten. Fyra pirater bordar skeppet där vare sig kapten, styrman eller besättning har tillgång till vapen. Resultatet blir ett intensivt och dramatiskt gisslandrama där Captain Phillips själv är offret.

Det bästa med Greengrass är att han inte bara själv är helt ointresserad av att ”välja sida”, utan gör det dessutom så gott som helt omöjligt för oss åskådare att göra det. Med det menar jag att han inte låter filmen favorisera vare sig amerikanerna eller de somaliska piraterna. Han tar sig tid att utveckla bakgrundsberättelserna, och vi vet precis tillräckligt om varför piraterna är där de är för att vi ska känna medlidande även för dem.

Captain Phillips har fått en del kritik för att den helt ignorerar den internationella mediestormen och reaktionerna från exempelvis Richard Phillips familj, men dessa val utgör också en del i samma strategi. Media tenderar favorisera. De utsatta amerikanernas familjer skulle antagonisera piraterna. Greengrass undviker allt sådant. Inte ens i United 93 ställer han kamera och perspektiv i någons favör.

I ljuset av detta, och i ljuset av vad vi lärt oss förvänta oss av filmer, så är det fascinerande att Captain Phillips ändå kan vara så konstant rafflande och medryckande. Höga poäng.

Filmbetyg: 4 av 5

Musiken

Här blir det svårt, för givetvis spelar även musiken en oerhört viktig roll när det gäller perspektiv. Ponera att du lägger in ett hotfullt brass-ostinato i scenen där piraterna närmare sig, och du har direkt ställt dig på amerikanernas sida. Och Henry Jackman (enligt honom själv med ständiga påtryckningar från Greengrass själv) gör ett lysande jobb med att skapa en genomgående objektiv musik, som aldrig riktigt lockar oss till att ta någons parti.

Problemet är bara att resultatet tycks vara helt utan plan. Likblekt, livlöst, ointressant. Som tempohållare och spänningshöjare fyller musiken visserligen vissa funktioner, men materialet står knappast på egna ben. På det hela taget känns det som ett hopplock av lagermusik – tweakat en smula för att få det att fungera. Undvik soundtrack-albumet till varje pris, förutsatt att du inte letar födelsedagspresent till någon du tycker riktigt illa om.

Jag kan inte hjälpa att jag känner att det måste finnas andra sätt att hitta rätt musik för Captain Phillips än att helt skala bort känsla och virtuositet. Det finns inget musikaliskt djup. Soundtracket tycks skrivet för en enda spretig och tunn actionscen. Givetvis vittnar det visuella om något helt annat – det är här Greengrass förmåga och finkänslighet finns.

Filmen avslutas med något som faktiskt låter lite tematiskt, men är så plågsamt likt ”Time” ur Inception så man måste ställa sig frågan om de i sista stunden drog in Hans Zimmer så att han kunde plagiera sig själv och höja den musikaliska standarden en smula.

Musikbetyg: 1 av 5

The following two tabs change content below.

Oliver Lindman

Fil kand i musik (Sussex University, Brighton) med tonvikt på komposition och musik i audio-visuella media. Har film och musik som främsta intressen, och uppskattar särskilt när de ingår äktenskap.

Latest posts by Oliver Lindman (see all)

Kommentera

Name and email are required. Your email address will not be published.