Cape Fear (1991)

När man börjar med att se nyinspelningen så kan man ju inte gärna gnälla på dess svagheter i jämförelse med originalet. Det vore inte rätt. Eller är det orätt mot originalet att se nyinspelningen först och därmed bedöma den som en originell film helt oberoende av andra?

Oavsett vad har jag nyligen sett Martin Scorseses Cape Fear (1991). Jag har inte sett J. Lee Thompsons original från 1962. Sådan är situationen.

Cape Fear (1991) on IMDb

Cape FearTitel: Cape Fear

Originaltitel: Cape Fear

Premiärår: 1991

Regissör: Martin Scorsese

Kompositör: Bernard Herrmann / Elmer Bernstein

Medverkande: Robert De Niro, Nick Nolte, Jessica Lange m.fl.

Filmen

Jag tror mig kunna gissa vad Martin Scorsese tillförde denna berättelse. Vi har en ur fängelset nyligen utsläppt våldtäktsman vid namn Max Cady (Robert De Niro, i en av de mer intressanta roller jag sett honom), som vill utkräva sin hämnd på sin förvarsadvokat Sam Bowden (Nick Nolte), vars arbetsmetodiska felsteg Cady menar orsakade hans långa straff.

I originalversionen spelar Robert Mitchum (bland annat känd som elak präst Trasdockan, 1955) Cady, och evige hjälten Gregory Peck gestaltar Sam Bowden. Med allra största säkerhet är uppdelningen mellan just hjälte och skurk ganska solklar i den äldre versionen, varande från 60-talet och mer strikt styrd av Hollywoodkonventioner. Med Scorsese blir det givetvis mer komplext. Ingen är någon ängel i 1991 års version av Cape Fear. Hur obehaglig Robert De Niro än må vara som Max Cady dras man då och då till att sympatisera med honom, och till att ogilla Sam Bowden. Nick Nolte har dessutom något naturligt osympatiskt över sig. Kanske är det hans brumlande stämma.

Så visst är det nyanserat, men det är något som gör att det inte är så överdrivet engagerande. Filmen börjar växa på allvar först efter en och en halv timme (varpå den faktiskt blir riktigt spännande), men innan dess känns den en aning tam och långdragen. Spänningen stiger inte gradvis, utan stakar sig fram, och backar stundtals. Dialogdelen av manuset förhöjer sällan, utan saknar finess.

Det ultimata argumentet för ett lite lägre betyg (ur perspektivet att det är en Scorsese-film vi talar om) är förstås att filmen fungerade alldeles för bra som måltidsfilm – alltså en sådan film som man bara ser när man äter frukost eller lunch (eller middag, om man är en asocial usling). En bra thriller är en dålig måltidsfilm, eftersom man med säkerhet kommer att strunta i det faktum att man för länge sedan ätit upp sin tallrik gröt, och fortsätta titta i alla fall. Cape Fear är en bra thriller. Men det braiga börjar för sent.

Filmbetyg: 3/5

Musiken

Den utomordentligt skickliga kompositören Elmer Bernstein anlitades av Scorsese för att arbeta med musiken till Cape Fear. Men inte för att skriva originalmusik, utan för att arrangera, organisera, och på nytt spela in Bernard Herrmanns musik till originalfilmen.

Å ena sidan har Herrmanns skränande trumpettoner och hotfulla valthornsmotiv förmågan att försätta en åskådare i ett närmast oupphörligt stadium av obehag.

Å andra sidan känns det alltför uppenbart att stilen tillhör en annan Hollywoodera. Måhända är det just för mycket av det där ”good vs. evil” som Scorsese i övrigt har tonat ner.

Å tredje sidan skulle det kunna sägas att Herrmanns musik bidrar till att återupprätta den världsliga balansen lite grand. De hotfulla valthornen kopplar vi nämligen snabbt samman med Cady – våldtäktsmannen – han som väl ändå bör ses som den störste boven i dramat? Eller? Är det att ha en lite för optimistisk världsbild?

Å fjärde sidan har Herrmanns musik en så stark identitet så att Scorseses Cape Fear hamnar i något sorts mellanläge. Den kom ut samma år som När lammen tystnar (1991) men känns minst femton år äldre.

Å femte sidan är Herrmanns musik oerhört gastkramande i scenen med teddybjörnen.

Å sjätte sidan är det ju långt ifrån Herrmanns bästa score vi talar om.

Sex sidor. Precis som en tärning.

Musikbetyg: 3/5

The following two tabs change content below.

Oliver Lindman

Fil kand i musik (Sussex University, Brighton) med tonvikt på komposition och musik i audio-visuella media. Har film och musik som främsta intressen, och uppskattar särskilt när de ingår äktenskap.

Latest posts by Oliver Lindman (see all)

Kommentera

Name and email are required. Your email address will not be published.